Höganäs - väl värt att investera i
Höganäs kommun

Höganäs Stadshus

Adress: Centralgatan 20, 263 82 Höganäs Visa karta

Adress: Centralgatan 20, 263 82 Höganäs

Stadshuset representerar den strikta, rätvinkliga och finlemmade efterkrigsmodernism som präglade perioden kring 1960.

Då Höganäs 1936 formellt blev stad fick man också ett stadshus. Det gamla kommunalhuset, som då fanns i Tivolihuset, bytte namn till det mer prestigeladdade Stadshuset.

Vid denna tid var den kommunala administrationen begränsad. Redan vid 1940-talets början hade stadshusfrågan varit aktuell. Man hade tankar på en tillbyggnad av Tivolihuset och på att överbrygga Stora salen i Tivolihuset för att skapa fler tjänsterum.

Frågan om nytt stadshus tog sin början 1949, då en motion i ärendet inlämnades till stadsfullmäktige av Edvin Carlström och John Lindgren. Deras yrkande om att utreda frågan om uppförande av nytt stadshus bifölls av stadsfullmäktige. Ledamöter i utredningskommittén blev Edvin Carlström (ordförande), direktör Otto Bengtsson, bruksarbetare Henry Hansson, byggnadsingenjör Åke Ågren och fabrikör Emil Andersson med dåvarande kommunalborgmästare Einar Celander som sekreterare. Utredarna hade inga särskilda direktiv utan skulle göra en allsidig utredning. Samtidigt blev trängseln i gamla stadshuset alltmer ohållbar. Särskilt polis och drätselkontor behövde plats, liksom eldistributionen, som övertagits av staden. Sammanlagt prövades sju alternativ av kommittén, varav ett gällde en byggnad mellan dåvarande brandstationen och Triangelplatsen.

År 1953 fick stadshuskommittén fullmäktiges bemyndigande att företa en utredning om tillbyggnad av gamla stadshuset med syfte att ge den kommunala förvaltningen större utrymmen samt nya lokaler för stadsbiblioteket. Kommittén uppdrog år arkitektfirman Arton, Helsingborg, att på basis av tillgängligt utredningsmaterial uppgöra ritningar, dels över en tillbyggnad av gamla stadshuset och dels ändringar av befintliga lokaler så att stadens olika förvaltningar kunde få plats. Förslaget skulle även tillgodose polisens behov av lokaler, men bara för stadens eget vidkommande.

Det föreföll alltmer klart att ett nybygge var den rationella lösningen på stadens behov. Blickarna föll på den centralt belägna åkern mellan Järnvägsstationen och Kyrkplatsen, som i stadsplanen var tänkt att bli ett centraltorg – något som lever kvar i gatunamnet Torggatan. Arkitekterna fick i uppdrag att göra skisser och modell för en stadshusanläggning på detta område. Medan de arbetade framkom ytterligare lokalbehov, bl. a. för polis, landsfiskal och ett blivande distriktarkitektkontor.

Kommitterande företog nu en ny utredning om stadshusanläggningens storlek och utformning, varvid riktpunkten var en helt centraliserad förvaltning. Arkitektfirman utarbetade skisser och modell på en anläggning med placering på den för centraltorg avsedda platsen. För att stadshuset skulle kunna byggas krävdes en ändring av stadsplanen, varför Kungl. Byggnadsstyrelsen uppvaktades i ärendet 1956. Såväl modell som skisser presenterades för myndigheten. Byggnadsstyrelsen fann området lämpligt för en offentlig byggnad och hade inget att invända förutsatt att de presenterade projektet fullföljdes. Man krävde dock parkering norr om det blivande parkeringshuset. Klarsignal var därmed given för ärendets fortsättning. Arkitektfirman kunde fortsätta sitt arbete och i juni 1957 kunde ett principförslag om bygget av stadshus i kv Gripen (som det då hette) tas. Kostnadsberäkningar togs fram och stadsplanen ändrades. Byggnadskostnaden beräknades till 1.525.000 kr, trädgårdsanläggningen till 100.000 kr, kontrollarvoden m. m. till 140.000 kr. Till detta kom inventarier om 200.000 kr, i vilket även inredning av ett nytt centralarkiv inberäknades. Tomtmarken överlämnades som gåva av Höganäsbolaget, som också kom att leverera tegel till bygget.

Arkitekterna
Arton arkitektbyrå i Helsingborg var ett ledande arkitektkontor i 1950- och 60-talens Nordvästskåne. Det hade börjat med de två arkitektutbildade bröderna Erik och Henry Andersson, två byggmästaresöner från Tomelilla, varav den äldre Erik har beskrivits som den affärsmässigt sinnade och Henry som den praktiskt-arkitektoniska kompetente. Under några år knöts den sedermera världsberömde Jörn Utzon till kontoret, som då fick namnet Arton. På kontoret arbetade också den norskfödde Jörgen Michelsen, den danskfödde Svenning Berthelsen och Erik Magnusson. Stilmässigt representerade kontoret 1950-talets spröda och finlemmade modernism med byggnader som Margaretaskolan i Helsingborg (1959). Under 1960-talet blev deras modernism mer rustik, så som Stadsbiblioteket i Helsingborg (1964).
Stadshuset i Höganäs fick pergolor liknande dem på Margaretaskolan. En av de pappmodeller arkitektkontoret gjorde till stadshuset finns bevarad i kommunens centralarkiv, liksom en del planscher.

Bygget
Den 15 januari 1960 granskades sju anbud för stadshusbygget av stadshuskommittéen, ledd av ordförandeskap av Edvin Carlström. Höganäsfirman Byggnads AB Teodor Ågren med byggmästare Åke Ågren som stark man hade lämnat det lägsta anbudet och antogs som huvudentreprenör. Firma Emil Andersson i Höganäs skulle svara för värme och sanitet. Den tomt man valt kunde knappast vara centralare och stadshusprojektet kunde på så sätt bli en del i det långsiktiga förverkligandet av 1919 års stadsplan – att bygga samman Höganäs Nedre och Övre till en stad.

Redan den 19 januari började man schakta bort matjorden från den stora ”stadsåkern”, som odlats så sent som sommaren 1959. Den 29 januari tog stadshuskommitténs ordförande Edvin Carlström den första spadtaget till bygget. Vid ceremonin medverkade även stadshuskommittens ledamöter, fabrikör Emil Andersson, direktör Otto Bengtsson, landstingsman Folke Nilsson, f. kommunalborgmästare Einar Celander, skeppsredare Carl Norrton och målarmästare Gustav Svensson. I sitt tal menade Carlström att man stod vid en milstolpe i Höganäs utveckling, redogjorde för bakgrundshistorien och uttalade förhoppningen om att bygget skulle bli till nytta och välsignelse för staden och dess invånare och att de som hade sin verksamhet inom byggnaderna skulle känna glädje och trivsel. Han tog också upp tanken på en storkommun för hela Kullahalvön, något som förverkligades först vid 1970-talets början.

I mars var formsättningen till husets fyra byggnadskroppar klara, i mitten av juni stod murarna till sessionssalen färdiga. Den 9 juli 1960, när det var dags för byggsemester, kunde man fira taklagsfest vid långbord vid den blivande sessionssalen med smörgåsar och kaffe. Höghusets femte våning var då gjuten och svenska flaggan kunde för första gången hissas från höghusets tak. Höghusets konstruktionsberäknades så, att det i framtiden skulle vara möjligt att tillfoga ytterligare två våningar. Framåt hösten skiftade bygget färg. Fasadernas röda höganästeglet vittades av murarna. I april 1961 stod stadshuset färdigt och tjänstemännen kunde flytta in den 22 april. Veckan därpå togs de nya expeditionerna i bruk.

Invigningen
Lördagen 27 maj 1961 invigdes stadshuset i strålande vårväder. Först företogs en visning av stadshuset. Landshövding G. A Widell invigningstalade vid vattentorget, Edvin Carlström redogjorde över byggets historia och stadsfullmäktiges ordförande Henry Hansson talade. För musiken svarade Höganäs musikkör och Höganäs folkskolors barnkör. Därefter mottogs uppvaktningar i sessionssalen. Presenter överlämnades till staden. Höganäsbolaget gav 100.000 kr till en ny idrottshall och Arnbergska företaget sköt till 10.000 kr för samma ändamål. Byggmästaren skänke de fem flaggstängerna. Grannkommuner framförde sina hyllningar och. Efter cermonin följde en festmiddag för 177 inbjudna gäster.

Samtidens syn
Samtidens syn på det nybyggda stadshuset framgår av hur det beskrevs i lokalpressen:

”Kring ett nästan kvadratiskt ”vattentorg” har det nya stadshuset grupperats med sitt höghus och tre lägre byggnadskroppar. Vattentorget, som också kan torrläggas och bli en hela stadens festplats, bildar nu en blank yta i vilken de olika byggnaderna speglar sina vita väggar. Höghusets fasader består av höga smala vitslammade tegelväggar, mot vilka de bredare fönsterpartierna, glas och bröstningar i kopparplåt, bildar en fin kontrast. Byggnaderna har bundits samman med taktäckta gångar, arkader om man så vill, kanske snarare pergolor, ganska bestickande och kanske även funktionellt om vid något tillfälle torget används som samlingsplats och det skulle råka bli regn. I kväll skall väl anläggningen bada i ljus. Då skall flammande eldslågor spela med i vattenkonsten och strålkastarsken förstärka färgprakten i dammens blomsterlådor och ett milt ljus sila ner genom de sågade, vitmålade ribborna i arkadernas tak.” (HD 27-5-61).

”Stadshuset skall vara kommunens politiska signum och ansikte utåt. Här återspeglar sig kommunens politiska aktivitet och ambition. Därför bör stadshuset utmärkas av värdighet och allvar samt ge sober och tilltalande ram kring stadens administrativa och politiska liv.”

”Av olika arkitektoniska medel har skaparna valt att utnyttja enkla material i kombination med en minitiös och välstuderad estetisk formgivning. På detta sätt skulle Höganäs stadshus få en ekonomisk, funktionell och värdig utformning.”

”Fasaderna utformas i kontrastverkan mellan hela väggytor och uppglasade fönsterpartier. Väggytorna blir i regel tegel med tryckta fogar samt avfärgning med cementfärg. Teakträ och kopparplåt bildar inramningen till fönsterpartierna. I byggnaden är mellanväggarna flyttbara.”

Arkitektur
Stadshuset representerar den strikta, rätvinkliga och finlemmade efterkrigsmodernism som präglade perioden kring 1960. Riktningen har sina rötter i 1920-talets internationella modernism och 1930-talets funktionalism men har också tagit intryck av amerikansk arkitektur. Inte så konstigt, eftersom många ledande europiska arkitekter, bland den Walter Gropius och Ludwig Mies van der Rohe, flytt nazismens och etablerat sig i USA. 1930-talsdiktatorerna, såväl Mussolini som Hitler och Stalin hade ”annekterat” klassicismen och gjort den till en pompös diktaturarkitektur, medan modernismen för de flesta kom att sammankopplas med demokrati, oavsett om man befann sig i USA, folkhemmets Sverige eller det nya Västtyskland. Att ett en offentlig byggnad som Höganäs stadshus, som skulle representera ett demokratisk beslutsfattande, formades enligt modernismens principer var därför mer eller mindre givet i den historiska situation byggnadens tillkomst representerar.

Stadshuset fördelar sig på flera byggnader, som grupperar sig kring en öppen gård. Byggnaderna med konstrasten mellan slammat tegel, samlade fönsterpartier och platta eller flacka tak, är inbördes förbundna med en övertäckt loggia och i ett plan förutom det nästan kvadratiska höghuset. Även om stadshuset är en stram och konsekvent modernistiskt byggnad, utesluter detta inte klassiska referenser. Fullmäktigesalen bildar en egen kropp, likt antikens curia. Stadshusgården med sina arkader föra tankarna till antikens bostadshus (domus) med sina pelargångar kring en bassäng (pluvium). Med denna historiska referens är samtidigt helt omskriven i modernismens formspråk, i asymmetri, i att arkitekturen arbetar med adderade volymer, där funktionerna, sammanträde och tjänstemannakontor skiljts åt. Höghusets kopparpartier är vertikalt linjerade på ett sätt som Ludwig Mies van der Rohe lanserade.

Trädgård
Stadshusets trädgård planerades av Per Ingvar Andersson Vattentorgets fontän har enkla vattenstrålar som ger ett klart och ej för dominerande ljud. Ursprungligen fanns här en vision om ång- och dis-aura med vatten och gaslågor. Gaslågorna togs sedermera bort, vilket har förklarats med att lågorna alltför lätt blåstes ut av vinden. Ursprungligen skall man också ha haft guldfiskar i dammen, men dessa blev i det grunda vattnet alltför lätta offer för fiskmåsarna.

Mot den strama trädgårdsplanen kontrasterar de exotiska korkträden, som placerats i små grupper, tätt vid fasaderna. I motsats har entrétorget fyra taktfasta rader av ”spidslönn” som med årlig beskärning bildar ett tätt lövtak.

Den centrala ytan utgörs av en 500 kvadratmeter stor bassäng med kullerstensbotten, vilken ansluter till entrétorgets beläggning. Om vintern är bassängen tom och liknar mer ett torg. Man ser då tydligare, att markstenen är rutmönstrad så, att större marksten i räta linjer avbildar arkadstolparnas placering. Mycket gråsten från Kullabygden har kommit till användning i utemiljön.

Konst
Fullmäktigesalen fick redan från börjad en murad utsmyckning ”Den lekfulla familjen”
av Erik Höglund (f.1932)och försågs senare med en fondgobeläng ”Vad sjunger fåglarna?” av Siri Derkert (1888-1973). Utanför stadshuset, mot Järnvägsgatan, ställdes senare en skulptur ”Monumentalfigur” av Christian Berg (1893-1976).

Förändringar och användning
Stadshuset har använts i över 40 år och upplevt såväl kommunsammanslagning som ökade kommunala arbetsuppgifter och kontorsverksamhetens datorisering, vilket ställt nya krav på byggnaden. Under 1970-talet gjordes en stor tillbyggnad mot väster, visserligen i vitslammat tegel, men höghusvolymen förtogs från Sundtorgshållet av Centralgatan, trädgården åt samma håll togs bort och aluminiumfönstren utfördes dessvärre klumpiga. Tekniska förvaltningen fick nya kontorslokaler i den gamla järnvägsstationen och när det trångbodda stadsbyggnadskontoret 1991 flyttade till nya lokaler bakom stationshuset, kunde höghusets trapphus tömmas på skrymmande arkivskåp och annat. Sekundärt insatta tjänsterum mot söder avlägsnades. Höghuset återfick sin ursprungliga ljusföring och karaktär. Mellan höghuset och Cafeterian byggdes efter arkitekt Thomas Wohlfarts ritningar en mindre komplettering som följde ursprungsstilen. Till de senaste årens insatser hör ny ventilationsteknik i Fullmäktigesalen, inrymda i därför anpassade skåp. Samtidigt har också salens originalstolar fått ny klädsel.

Show more

Om denna aktivitet